I går var M här och hjälpte mig att skruva ihop de två Malm-byråerna från Ikea som jag har haft stående här sedan jag flyttade in... Han är så himla snäll - och det enda han "krävde" för jobbet var middag = spagetti och köttfärssås ;-)
I alla fall, det som slog mig i går när han var här är hur mycket jag saknar tvåsamheten!
Missförstå mig rätt, det är jätteskönt att slippa kompromissa. Att slippa anpassa sig. Att slippa störa sig på saker. Att slippa plocka upp andras grejer. Att själv få välja hur saker ska göras. Att bara kunna fokusera på sig själv.
MEN jag tror ändå på att vara två! Att ha någon att dela vardagen med. Att bara kunna känna närvaron av den andre när man är i två olika rum. Att dela sina tankar med. Att laga middag tillsammans med. Att dela ansvaret med.
Jag undrar om jag någonsin kommer att leva tillsammans med någon annan igen!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar