I går satt jag och jobbade som vanligt när telefonen ringde kl 10.10 - det var Noels skolfröken som berättade att han hade ramlat omkull på gräset och landat olyckligt vid uppvärmningen till skoljoggen och skulle få åka iväg med ambulans till akuten. Jag jobbar ju på sjukhuset och var nere på akuten efter bara några minuter, så jag fick stå och vänta i ungefär en halvtimme innan han kom in. När jag kom in i akutrummet så låg han där på britsen och var jätteledsen, och det var typ 6-7 personal där också (och skolsköterskan som hade åkt med i ambulansen). Eftersom han hade jätteont så fick han smärtstillande (OxyNorm), men blev tyvärr jätteillamående av det...
Efter en stund kom M dit (han hade åkt direkt från Falköping), och i ungefär samma veva bestämde de sig för att gipsa benet. Efter det blev det akutröntgen, och sen tillbaka till rummet. Sedan fick vi vänta ett bra tag innan vi fick reda på att vi skulle bli inlagda på barnavdelningen, och fick ett rum. Efter ytterligare väntan fick vi reda på att det handlade om en spiralfraktur på lårbenet och att det skulle bli operation. I Noels fall hade de visst två alternativ till åtgärd: spikar eller sträck, men de visste inte vilken de skulle välja förrän under själva operationen.
Strax efter fyra rullade vi iväg till narkosen, och jag följde med Noel in (ni som känner mig vet att jag AVSKYR sånt där, men han ville att jag följde med och då gjorde jag det). Han var ledsen och rädd, men jag var Stål-mamman där och då! Så fort han hade somnat och jag tog första steget ut ur rummet så bröt jag ihop fullständigt, och grät i stort sett konstant i tre timmar tills de ringde och sa att operationen var klar och att allt hade gått bra... Jag gick bort till uppvaket och fick vänta på läkaren i ca en halvtimme, och han berättade att Noel hade opererats med två TEN-spikar i låret. Sen fick jag vänta i ungefär en halvtimme till innan jag fick gå in till Noel (som fortfarande sov). Han sov ganska djupt eftersom han hade fått väldigt mycket smärtlindring under operationen, men vid 23-tiden kunde vi rulla upp till vårt rum på barnavdelningen (då hade han hunnit dricka lite vatten och saft också, och spytt ner sig)...
Noel sov bra hela natten; jag sov mellan kl 02.30-05.30. Och kl 05.45 höll jag på att få en chock för då började Noels dropp-apparat att pipa och lysa rött! Jag tryckte på larmet direkt, och när sköterskan kom visade det sig att det bara var slangen som var knickad...
Vid kl 07.30 kom ronden och talade bara om att det skulle bli en kontrollröntgen senare under dagen, kl 08 fick vi frukost och en halvtimme senare typ kom en sjukgymnast som ville att Noel skulle testa att flytta över sig till en rullstol. Det gick INTE så bra!!! Noel vägrade, grät och var superledsen och ville bara ha hit M...som fick överge en inspelning och komma hit! Efter många om och men lyckades vi få över honom i en rullstol, kollade in Lekterapin och rullade iväg till Pressbyrån och köpte godis.
Vid 14-tiden åkte jag hem till lägenheten, lade mig och vilade på sängen i en timme och tog sedan en skööön dusch. Sen kom Alva och vi åkte bort till Max och köpte med oss mat och åkte tillbaka till barnavdelningen. Strax därefter var det dags för röntgen, och Noel ville ha med mig in igen... Det gick jättebra! Svaren får vi i morgon på ronden vid 07.30-tiden - håll tummarna för att allt ser bra ut!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar