Det är ju helt otroligt hur snabbt man kommer in i "gå-hemma-lunken", och känner sig jäkligt nöjd med det...
Jag menar, jag var ledig i lördags och söndags, och måndag, tisdag och onsdag har jag varit hemma med hostig/snorig Alva, och jag måste säga att det verkligen tar emot att gå till jobbet idag! Jag skulle lätt kunna vara hemma i flera dagar till... Förut har jag alltid klättrat på väggarna och längtat till jobbet efter typ 1 dag, men nu tycker jag att det är så himla skönt att gå hemma. Och få styra sina dagar själv...
Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur styrd man är av sitt arbete! Och det gäller ju såklart inte bara mitt arbete, utan alla där man inte har möjlighet att lägga upp sin tid själv.
Om man ser krasst på det så är det ju min chef som bestämmer över hela mitt liv, i stort sett...
Jag får ju t ex inte äta lunch när jag är hungrig, utan chefen bestämmer när jag ska få gå iväg en halvtimme och äta min mat. Det kan vara klockan 11.00 ena dagen och kl 14.00 ena dagen - helt och hållet beroende på hur kundtillströmningen ser ut på jobbet och hur mina raster klaffar med de övriga anställdas.
Jag får inte sova hur länge jag vill på morgonen, för chefen bestämmer när jag ska gå upp och vara på jobbet.
Jag får inte gå hem när jag vill, för chefen bestämmer när jag får lämna byggnaden.
Jag får inte sätta mig och vila i 5 minuter om jag får ont i benen av att ha stått upp i 3 timmar, för chefen bestämmer när jag ska ha min rast och när jag får dricka mitt kaffe.
Jag får inte ta ut mina 5 semesterveckor när jag vill, utan chefen bestämmer under vilken semesterperiod jag får lov att ta ledigt.
Jag kan inte planera in någon längre resa med familj eller släkt runt jul/nyår, för då beviljar min chef i stort sett ingen ledighet (om man inte har riktigt tur och det finns extrapersonal som hemskt gärna vill jobba).
När man resonerar så här så inser man ju hur viktigt det är att man trivs på sin arbetsplats!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar