...och har inte en tår kvar i kanalerna just nu!
Allt kändes okej innan jag kom fram till sjukhuset (eller ja, jag var ju nere och så, men inte direkt ledsen över mamma), men sen bara brast det och jag lipade konstant i 1 timma. Det var egentligen tänkt att vi skulle ha ritat upp mitt liv idag, hur det ser ut nu och hur jag vill att det ska se ut, men när jag gick därifrån låg kollegieblocket fortfarande kvar på bordet framför min kurator utan ett enda streck på sidan... Min kurator konstaterade att jag fortfarande befinner mig i stor sorg efter mamma, och då går det inte att fokusera så mycket på framtiden som vi hade tänkt göra idag.
Jag berättade precis som jag känner det: att allt känns så jävla meningslöst och tomt, och att vilken bild jag än försöker framkalla i min hjärna gällande framtiden, så känns det inte som att det kommer göra mig lycklig! Och den känslan är så fruktansvärt jobbig! Jag HATAR att må dåligt!
Nu ska jag åka iväg till gamla lägenheten och flyttstäda den tillsammans med M:s mamma. Fy, vad tråkigt!
Ha en bra dag allihopa, så hörs vi antagligen ikväll igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh gumman.. blir så ledsen för din skull...du får kanske vänta ett tag med att gå framåt.. lunka på med vardan å bearbeta din sorg sen får du ta tag i livet igen.. det är ingen brådska. du har ju ganska nyligen genomgått en hemsk upplevelse som egentligen ingen kan göra nåt för att du ska må bra. Det ligger ju hos dig och som sagt. det är ingen brådska. MEn jag förstår om det känns piss att inte må vidare bra och som du skrev inte bryr dig om världen går under. Men jag vet ju att du lever för Alva och M!!! kramar om
Skicka en kommentar