Bröt ihop på "jobbet" i dag :-(
Skulle vara med på ronden, bytte om till sjukhuskläder, var med på patientgenomgången innan och började följa med in i patienternas rum. Så kom vi till en patient som hade cancer som hade spridit sig... Och hen var för illa däran för att klara av en operation... Och för svag för att klara av en cytostatikabehandling/strålning...
Så säger hen till läkaren: "Jaaa, det här var ju dumt. Ungefär hur lång tid tror du att..."
Där och då bryter jag ihop fullständigt!
Lyckas smyga mig ut ur sjukhussalen, in i sekreterarrummet och tårarna bara sprutar!!! Min handledare kommer fram helt förskräckt och kramar om mig, och jag är såååå ledsen :-(
Lite senare ringer jag till M och berättar vad som har hänt och börjar gråta igen! På lunchen berättar jag för min klasskompis och börjar gråta. Och nu gråter jag när jag skriver det här inlägget...
Alltså, jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag skulle ALDRIG klara av att jobba med patienter!!! Och jag är så sjukt imponerad av alla som klarar av det!!!
Sen blev jag dock lite gladare, för jag träffade på två nya blivande kollegor i entréhallen. Jag längtar så himla mycket tills jag börjar på Barn- och ungdomsmedicin! Har fått reda på vart i huset jag ska sitta, vilket kontor jag ska sitta på och vem jag ska sitta med. Jag känner på mig att det kommer att bli så himla bra!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar