Begravning

Nu i eftermiddag har jag varit på begravning; det var pappan till min bästa väns fyra barn som begravdes, och det var jättefint! Han var knutte, och innan begravningen körde en kortege med 120 motorcyklar genom stan...

Det kom hur mycket folk som helst och hela kyrkan svämmade över av blommor!

Jag grät typ hela tiden; jag har så fruktansvärt svårt för begravningar... En gemensam vän sjöng "Du måste finnas" av Helene Sjöholm, och då bröt jag ihop fullständigt! Sen grät jag när vi sjöng psalmen "Du vet väl om att du är värdefull", när vi lade blommor framme på kistan och när vi gick ut ur kyrkan... Och efteråt när jag satt i bilen...

Men det var som sagt jättefint!