Faan, det är så deprimerande att jag inte kan kolla på Grey's anatomy längre... Jag har ju inte kollat på flera säsonger nu eftersom jag inte klarade av det, men ikväll kände jag mig stark och tänkte ge det en chans!
Resultat = jag satt och storbölade i soffan framför teven...
Det som hände var att en man äntligen skulle få sin levertransplantation men sen visade det sig att kroppen stötte ifrån sig den nya levern, och när han vaknade upp så fick han reda på att han hade ca en vecka kvar att leva :-(
Det jag reagerade mest på var att han själv fick trösta de övriga i rummet, bl a en AT-läkare som började att gråta, och de orden som han använde kunde vara från min mamma - "var inte ledsen för min skull; jag har levt ett långt och lyckligt liv och jag har både fått uppleva att älska och bli älskad"; jag är nöjd typ...
Och efter att ha suttit och gråtit efter mamma en stund så gick tankarna över till pappa, och så grät jag efter honom också...
Nu ligger jag här nere med rödgråtna ögon, en klump i bröstet och en begynnande huvudvärk... Vem har sagt att livet ska vara lätt!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar