Jag blir galen snart...

Jag vet varken ut eller in längre... Jag och M bara tjafsar, vi kan inte samsas om någonting och jag ser ingen ljusning. Jag vill massor men samtidigt ingenting. Jag mår SKIT!!! Jag ser ingen framtid. Hur ska vi hitta tillbaka till varandra? Är det meningen att vi ska vara tillsammans? Vart ska vi bo? Vart ska vi jobba? Hur mycket ska man egentligen kompromissa? Vad gör mig lycklig? Hur vill jag leva mitt liv? Hur ska vi få ihop våra liv?

Tankarna bara snurrar, och jag hänger inte med... Allt känns SKIT!!!

Jag längtar efter julen och en härlig släktfest, M vill sitta hemma... Jag vill bo nära stan och dagis, M vill bo ute på landet... Jag vill bo stort, för M duger det med en skokartong... Jag vill kunna vara kvar på mitt jobb där jag trivs, M vill inte jobba alls (och vill definitivt inte att jag jobbar helger)... Jag vill ha rent och fint, M diskar inte ens längre...

FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN FAAN!!!

Varför ska det vara så jävla svårt?

Jag vet att jag älskar M innerst inne, men jag har svårt att få fram de känslorna just nu... Och jag vill verkligen inte bo så här trångt längre... Jag blir galen!

Förut ringde de från dagis och ville att jag skulle lämna Alva tidigare idag, för de skulle hem till en dagiskompis som fyller år, så nu har jag suttit här hemma i lugn och ro och druckit kaffe och ätit en god frukost, och det är sååå skönt att få vara lite ensam! Jag är ALDRIG ensam längre! Jag har tappat bort mig själv, och hinner aldrig leta reda på vart mitt sanna jag har tagit vägen... Det finns ingen plats för mina egna tankar i mitt eget liv... Det är alltid något man går och bekymrar sig över eller något som upptar all ens tankeverksamhet... Det kanske är därför jag trivs så bra på jobbet - det är det enda stället där man inte behöver tänka... Man gör det man ska och that´s it! Skönt! Samtidigt kan man ju inte gömma sig bakom ett jobb hela livet!

Usch, jag vet som sagt varken ut eller in längre...

Faan, livet är skit!!!