Usch, nu har jag och sambon tjafsat igen och jag är så fruktansvärt trött på dessa återkommande inslag i våra liv... Under tiden som vi bodde isär trodde jag verkligen att vi skulle kunna få det att funka när vi flyttade ihop igen, men det är samma visa som förra gången... Handlar det inte om pengar, så handlar det om städning eller egentid eller ansvar eller jobbtider eller vad som helst annat... Jag tycker att han är så omogen och barnslig och kan bara se saker ur sitt eget inskränkta perspektiv, men jag ska väl vara försiktig med vad jag skriver här på bloggen så att man inte går och ångrar sig någon dag...
Igår tjafsade vi i alla fall både om pengar och om det faktum att jag ska gå ut ikväll, och även om han har sagt att det är okej att jag går ut och han tar Alva, så måste han ändå poängtera att det är så jävla synd om honom att han inte får helgen "ledig" (=noll ansvar), utan måste lägga Alva ikväll och ta hand om henne några timmar imorgon förmiddag. Att jag tar hand om Alva 24 timmar om dygnet och hämtar och lämnar på dagis och fixar allt annat vad gäller henne i övrigt spelar liksom ingen roll... Men det har nästan blivit hans grej att göra en stor grej av något som egentligen inte är nåt att diskutera om, bara för sakens skull... Jag blir så trött!
Mina förväntningar inför ikväll är som bortblåsta och han har bara fått mig på så jävla dåligt humör... Egentligen vill jag bara skita i att gå ut, men samtidigt vill jag inte svika Sandra som ser jättemycket fram emot den här kvällen. Och jag vill inte att M ska få sin vilja igenom heller - han kan faanimej unna mig att få lite egen tid och nöjet att gå ut på krogen typ 2 gånger om året.
Nej, allvarligt talat är jag så fruktansvärt less på våra ständiga argumentationer att jag har börjat fundera på om det kanske är bättre att vi bor på varsitt håll. Jag känner mig inte älskad längre och han visar ingen respekt what so ever. Ingen tacksamhet, ingen glädje, ingen samhörighet... Usch, idag mår jag verkligen skit!
Ska åka in till stan med Alva en sväng nu på förmiddagen och träffa brorsan för en fika - han brukar alltid få mig på bättre humör.
Tack för att du finns, lillebror!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej vännen.. nu får du ursäkta mig men vilken skitstövel.. vadå det handlar om några timmar som han får spendera med sin underbara dotter... herregud.. hur kan man resonera så..
jag är så ledsen för din skull att det inte blivit bättre men man måste ju våga chansa och nu har du gjort det å det funkar inte som du vill.. då är det upp till dig att fundera på hur du å och din dotter ska ha det.. Hon känner nog av om det inte är bra hemma.. hoppas du ändå får en toppenkväll å att din lillebror kan få dig på bättre humör... kramar om..
Jag kan bara hålla med föregående talare.
Kan han inte unna dig detta? Mycket dåligt kan jag säga.
Tycker du ska ge dig ut i alle fall och struntra i vad han tycker och försök att ha roligt:)
Sen får du ta ställning till vad du ska göra sen.
Kramar Camilla
Vad tråkigt att du verkar ha det så jobbigt med din sambo. Och framför allt att eran dotter känns som en börda för honom. Nej, varför vara ihop med en sådan kille som bara vill att det ska gå hans egoistiska väg. Ni är ju en familj och då ska det vara naturligt att man hjälps åt. Gå ut och ha´de lite roligt vetja, utan dåligt samvete. Det lär du behöva och man måste få umgås med kompisar ibland.
Kul att du är tillbaka =)
KRAM
Skicka en kommentar